Re:Fish – jakten på de förlorade redskapen i Östersjön

(Article in Swedish and below the English article).

Initiativet till projektet Re:Fish kom från Finland, där liknande insatser redan testats. Tillsammans med Håll Sverige Rent byggdes ett samarbete över nationsgränserna, med målet att utveckla gemensamma metoder för att hitta och samla in förlorade fiskeredskap. Sverige bidrog med dykinsatser, medan Finland och Estland främst arbetade med draggning. Men Re:Fish handlar om mer än att bara städa på havsbotten. Projektet blev också en plattform för kunskapsutbyte, där länderna lärde av varandras erfarenheter och tillämpade metoder. Ett konkret exempel var hur Sverige visade upp sin marina återvinningsstation och sitt system för insamling och omhändertagande av bärgade och uttjänta fiskeredskap, i linje med EU:s engångsplastdirektiv.

Resultaten talar sitt tydliga språk. Totalt samlades över 8 700 meter nät och drygt två ton fiskeredskap upp från havsbotten, tillsammans med mer än ett ton annat skräp från hav och stränder. I Sverige genomfördes insatser längs kusten från Östergötland till Gävleborg, med tyngdpunkt i Stockholmsområdet där flest dykningar genomfördes och där också mest skräp hittades. Sammantaget rensades hela 228 kvadratkilometer havsbotten och bidrog till en konkret miljöinsats som direkt förbättrar livsvillkoren för marina arter.

En viktig del av projektet var att förebygga problemet vid källan. Genom workshops, mässor, enkäter och samarbeten med skolor och organisationer nådde projektet ut till cirka 8,6 miljoner människor. Fokus låg på fritidsfiskare, både de som använder passiva redskap och sportfiskare, men även producenter, återförsäljare och allmänheten inkluderades.

Som i många långsiktiga projekt uppstod hinder. Personalförändringar och sjukdomar skapade periodvis osäkerhet, och problem med ett upphandlat dykföretag ledde till extra arbete och förseningar. Trots detta kunde projektet genomföras utan större påverkan på slutresultatet, mycket tack vare ett starkt samarbete mellan parterna.

Re:Fish visar att miljöproblem i havet behöver hanteras gemensamt. Genom att kombinera praktiska insatser med kunskapsspridning och internationellt samarbete har projektet inte bara rensat havsbotten, utan också lagt grunden för viktiga lärdomar. I kampen mot spöknät och marint skräp är kunskap lika viktig som handling.

Förbyggande arbete behövs för att främja miljömedvetna och ansvarstagande fritidsfiskare även i framtiden” understryker Eva.

The Re:Fish project originated in Finland, where similar initiatives had already been tested. Together with Keep Sweden Tidy, a collaboration was established across national borders with the goal of developing shared methods for locating and collecting lost fishing gear. Sweden contributed diving operations, while Finland and Estonia mainly worked with trawling and dragging methods.

But Re:Fish is about more than simply cleaning the seabed. The project also became a platform for knowledge exchange, where the participating countries learned from each other’s experiences and methods. One concrete example was Sweden showcasing its marine recycling station and its system for collecting and managing recovered and discarded fishing gear, in line with the EU Single-Use Plastics Directive.

The results speak for themselves. In total, more than 8,700 meters of nets and over two tons of fishing gear were collected from the seabed, together with more than one tone of other waste from the sea and beaches. In Sweden, operations were carried out along the coast from Östergötland to Gävleborg, with a focus on the Stockholm region where most dives took place and where the largest amount of waste was found.

Altogether, 228 square kilometers of seabed were cleared, contributing to a concrete environmental effort that directly improves living conditions for marine species.

An important part of the project was preventing the problem at its source. Through workshops, trade fairs, surveys, and collaborations with schools and organizations, the project reached approximately 8.6 million people. The focus was on recreational fishers, both those using passive gear and sport fishers, but producers, retailers, and the general public were also included.

As with many long-term projects, obstacles arose. Staff changes and illness periodically created uncertainty, and problems with a contracted diving company led to extra work and delays. Despite this, the project was completed without major impact on the final outcome, largely thanks to strong cooperation between the partners.

Re:Fish demonstrates that marine environmental problems need to be addressed collectively. By combining practical measures with knowledge-sharing and international cooperation, the project has not only cleaned the seabed but also laid the foundation for important lessons learned. In the fight against ghost nets and marine litter, knowledge is just as important as action.